Jag är då  en trevlig liten huskatt, ja det säger i alla fall veterinären. Jag är lite mer än ett och ett halvt år och har redan hunnit med en hel del. Jag föddes i en kull på 4 syskon, först var det tänkt att jag skulle stanna kvar, min ena bror, Blondie, flyttade först. Hem till sin nya matte Emelie nere i vara.. Sen flyttade alla andra och jag blev ensam kvar tillsammans med min mamma. Efter lite drygt ett år flyttade jag också hem till Emelie. Ca 7 timmars tågresa blev det men jag va inte orolig, hon klappade mig, pratade med mig och matade mig med massa mumsigt kött på vägen. När vi väl kom fram så träffade jag min bror, han hade blivit jättestor! Sen såg jag 2 jättestora hundar med, blev lite rädd, inte sett så stora hundar förut. Men efter ett tag blev jag van och livet började rulla på. Kunde vara ute, och jag kunde vara inne. Dem första 5 veckorna va jag ute hela tiden, var läskigt med allting så nytt så visade mig knappt inte alls. Men min nya matte matade mig ute och lät mig få den tid jag behövde. Jag började sova i deres pelletsförråd, men en natt hade pelletsen sjunkit såppas mycket att jag inte kom ut, blev fast där inne i en hel vecka innan dem hittade mig. Då var jag så svag, hungrig och uttorkad att jag inte orkade stå. Tänk om dem inte hade hittat mig?

Nu har jag bott hos min matte i nästan ett år, jag trivs jätte bra fast jag är inte längre utekatt utan bor numera med min matte i en lägenhet. Men hon låter mig sova i hennes knä på balkongen så jag får frisk luft i alla fall och det e jag jätteglad över.

Jag har ju fått en egen unge också, Trulls heter han. Han bor hos min mattes kille och där har han det bra, fick också bo där ett par veckor, han e snäll och jag vet att min lilla bebis har det bra där. När jag flyttade med matte till lägenheten blev jag ensam katt, tyckte det var tråkigt så matte ringde djurens vänner och fixade en kompis åt mig, hon heter Presenten men kallas för Sessan.

För 5 dagar sedan så steriliserades jag också, mest för att matte va rädd att jag skulle få livmoderscanser, och för att hon trodde jag hade döda kattungar kvar i mig. Men jag börjar nu återhämta mig, och när jag återhämtat mig helt, då ska jag driva matte till vansinnet igen ;)

Besök min matte och kolla in lite bilder på mig, hennes blogg är Livetsommirakel.bloggplatsen.se (:

Hoppas vi ses snart igen // Baltaz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja idag har jag allt varit extra busig, vaknade runt 9 tiden och levde gärnet tillsammans med Sessan, och vi höll bara till i mattes sovrum. Levde också gärnet i natt med.. klättrade och gick på matte när hon sov, satt i hennes fönster, lekte med hen...

Ja längst ner i detta inlägg kommer då bilder som jag lovat er. För att se mer bilder på mig besök min mattes blogg (Livetsommirakel.bloggplatsen.se) eller hennes bilddagbok (livetsommirakel@bilddagboken.se).   Idag har jag faktiskt orkat leka me...

Ja, nu ungefär en vecka efter steriliseringen, är jag mig själv helt och håller igen :D Visst känns det i magen men det e inte så konstigt direkt, jag kan i alla fall sträcka på mig och hoppa upp på bänken till maten själv nu, och mums vilken god mat...